Saknaden är stor

Nu sitter jag här nere hos micke (min nuvarande sambo) helt själv, varit själv igårkväll och ivkäll, trots att jag är i en helt ny stad så vill jag inte eller känner för att fara ut å kolla vad det är för en stad. saknaden är för stor och det gör för ont i hjärtat för att jag ska orka eller känna någon lust att göra något. saknar Annelie något oerhört.

Jobbet var intressant och det går bra där:) men jag får inte dela det med Annelie, jag får inte komma hem till henne å berätta hur dagen varit å hålla om henne vilket gör väldigt ont.
Det är långt ifrån som förut med henne å jag saknar allt med henne. Bara en sån liten sak som att få en kram av henne saknar jag väldigt mycke. Jag träffar den finaste tjej som finns och allt är toppen men blir tvungen att flytta, hur jävla orättvist är inte det?

Det var fruktansvärt att lämna henne i söndags, vet att du läser det här å du ska veta att du betyder väldigt mycke för mig, de är du som har gett mig energi till allt det här. Önskar bara allt vore annorlunda och att jag fick vara med dig:(

Men nu är jag här och måste ge det en chans, hade liksom inte så många val och var tvungen att fara vilket smärtar, att jag inte ens hade några val. Önskar jag fick ligga nu å hålla om dig, ensamheten utan dig är stor och de går inte sekund utan att jag tänker på dig å allt det fina vi hade.

Måste iaf försöka att ge det här en chans, det är ett bra jobb och säker framtid. Men egentligen, va är ett bra jobb värt utan någon att dela lyckan med? Måste ge allt en chans iaf, när jag ändå är här.

Man träffar jordens finaste tjej, får ha henne i sitt liv i fem stolta månader som har varit underbara å sen måste man fara, undrar vad det finns för tanke med det. Du kommer iaf alltid att finnas i mitt hjärta Annelie, oavsett vad som händer i framtiden.

Det här var lite tankar å känslor från mig inatt, kommer skriva mer om allt här nere när jag upplever det!