Utan boende

Mycket har hänt sen sist. Utan boende i Stockholm men ska flytta upp nu, får dock ingen lägga i Luleå förrän om 6 veckor så nu är man utan boende igen, känns inge vidare att mer eller mindre behöva bo i bilen. Får se hur jobbet går också nu när man ska försöka sitta uppe i Luleå på heltid och jobba, blir nog en hel del resande ner till Stockholm och sitta där på kontoret. Läste igenom lite gamla inlägg från när jag flyttade ner. Väldigt jobbig läsning kan jag säga att det var eftersom jag minns alla känslor och hur fruktansvärt jobbigt det var att flytta från allt och speciellt att flytta från Annelie. Är dock slut med henne nu, vi är för olika så vi har gått skilda vägar. Är väldigt tråkigt men var nog det bästa för oss båda då vi är så pass olika som vi är. Men om du läser det här Annelie så ska du veta att jag tycker än idag att beslutet att ta jobbet i Stockholm var det jobbigaste beslut jag någonsin har tagit. Men nu står jag här och ska flytta hem igen. Vet inte riktigt hur det känns ännu eller hur det kommer vara att bo i Luleå igen efter dessa år där nere. Blev väldigt fort bestämt att jag skulle flytta upp så har inte riktigt hunnit tänka så mycket på det ännu men nu börjar alla känslor att komma, är väl därför jag knappt kan sova om nätterna, många tankar som snurrar i huvudet.....

Vilsen

Nu har det snart gått en månad, jobbet går rätt bra och det är bra arbetskamrater.
Var hemma ihelgen och städade ut min lägenhet, var väldigt jobbigt att fara därifrån å veta att det var sista gången jag var där men som tur var hade jag en underbar tjej med mig som stöttade mig.

Helgen var väldigt mysig å härlig i Boden hos annelie, dock var det väldigt jobbigt att lämna henne igår å saknaden är stor. Känner mig väldigt tom å vilsen här. varför ska man träffa en underbar å fin tjej när man måste åka 100 mil bort för jobb? Vet inte riktigt vad jag ska skriva men saknar väldigt många saker med henne, men mest är det nog att få somna å vakna vid hennes sida å känna hennes närvaro, men även att veta att hon fanns där, bara 4 mil bort å jag kunde fara till henne när som helst.

Imorn fyller man år vilket inte alls känns nå roligt att behöva fira utan familj å vänner men framför allt utan henne. Tror inte så många förstår hur fruktansvärt jobbigt det var och är att lämna tryggheten, familj och vänner, å flytta 100 mil bort från en underbar tjej man tycker om väldigt mycke. Å sen när man inte vet hur länge man blir här, inte ha någon tid att sikta på. Varför ska livet vara såhär orättvist?

Saknaden är stor

Nu sitter jag här nere hos micke (min nuvarande sambo) helt själv, varit själv igårkväll och ivkäll, trots att jag är i en helt ny stad så vill jag inte eller känner för att fara ut å kolla vad det är för en stad. saknaden är för stor och det gör för ont i hjärtat för att jag ska orka eller känna någon lust att göra något. saknar Annelie något oerhört.

Jobbet var intressant och det går bra där:) men jag får inte dela det med Annelie, jag får inte komma hem till henne å berätta hur dagen varit å hålla om henne vilket gör väldigt ont.
Det är långt ifrån som förut med henne å jag saknar allt med henne. Bara en sån liten sak som att få en kram av henne saknar jag väldigt mycke. Jag träffar den finaste tjej som finns och allt är toppen men blir tvungen att flytta, hur jävla orättvist är inte det?

Det var fruktansvärt att lämna henne i söndags, vet att du läser det här å du ska veta att du betyder väldigt mycke för mig, de är du som har gett mig energi till allt det här. Önskar bara allt vore annorlunda och att jag fick vara med dig:(

Men nu är jag här och måste ge det en chans, hade liksom inte så många val och var tvungen att fara vilket smärtar, att jag inte ens hade några val. Önskar jag fick ligga nu å hålla om dig, ensamheten utan dig är stor och de går inte sekund utan att jag tänker på dig å allt det fina vi hade.

Måste iaf försöka att ge det här en chans, det är ett bra jobb och säker framtid. Men egentligen, va är ett bra jobb värt utan någon att dela lyckan med? Måste ge allt en chans iaf, när jag ändå är här.

Man träffar jordens finaste tjej, får ha henne i sitt liv i fem stolta månader som har varit underbara å sen måste man fara, undrar vad det finns för tanke med det. Du kommer iaf alltid att finnas i mitt hjärta Annelie, oavsett vad som händer i framtiden.

Det här var lite tankar å känslor från mig inatt, kommer skriva mer om allt här nere när jag upplever det!

Tankar!!

Nu skriver jag bara av mig lite av mina tankar som snurrar i huvudet nu.

Allt det här med flytten är väldigt jobbigt, det är en väldigt stor sak i mitt liv som händer nu. Jag ska lämna allt jag har här uppe å allt jag har byggt upp under mina år, min trygghet här uppe å i lägenheten jag trivs så bra i å känner mig hemma i. Varför ska man träffa en underbar tjej när man måste dra? Å varför ska de vara så att jag måste åka? Kunde jag inte haft nått till alternativ iaf?

Längtar verkligen inte tills jag sätter mig i bilen å rullar söderut, även fast jag vet att jag kommer träffa alla igen å att det går fort att flyga upp hit men det kommer bli väldigt jobbigt att fara ifrån Annelie, att veta att man inte kan hälsa på henne när man känner för det å att det bara är 4 mil till henne.

Tror inte heller jag riktigt har fattat å insett att jag ska flytta å bo i Stockholm, det har som inte riktigt gått in i mitt huvud ännu, vet inte när det kommer heller. Kanske när jag rullar neråt? Eller när jag jobbat nån vecka på nya jobbet? Kanske när jag får flytta in i lägenheten där nere? Längtar iaf inte till den stunden jag helt kommer inse det, om de är såhär jobbigt nu, hur jobbigt blir det inte då?

Har iaf underbara chefer som tar hand om flytten åt mig, behöver inte ens vara här å bära ut allt ur lägenheten, de fixar dom:) vilket känns väldigt skönt att dom fixar allt det åt mig:)

Snart dax

Nu är det nära tills jag åker å känslorna åker verkligen berg- å dalbana, känns grymt jobbigt att fara å lämna allt:( men är som att jag inte riktigt fattat att jag ska flytta så långt ännu, jag ser ju flyttkartongerna i hörnet men de känns mer som att jag bara ska flytta en kort bit när jag ser på dom. Kommer verkligen bli svårt att fara å speciellt att fara ifrån Annelie, en tjej som gjort stora intryck i mig å betyder mycke för mig. Men känns iaf lite bättre när jag vet att de inte är sista gången jag träffar henne:) eller mina vänner:) nya jobbet känns lite spännande ändå å roligt att få jobba med det man läst till i 5 år å få sätta allt i praktiken det man lärt sig, hoppas bara man klarar av jobbet:P

kommer nog skriva mer när jag är där nere så alla som läser min blog får följa med:)

Ca en månad kvar

Nu har det hänt mycke, har fått jobb i Stockholm som konstruktör på Sweco och kommer flytta dit i April. Känns roligt att äntligen fått ett jobb inom det jag pluggat till i 5 år och ett bra framtidsjobb med möjlighet att flytta upp igen efter nått år i Stockholm.

Men de är inte bara roligt, känns väldigt jobbigt åxå att lämna familj och vänner men även en underbar tjej som jag träffat, känns väldigt jobbigt att lämna henne. Vet inte hur det ska gå till att fara ifrån henne när båda vill fortsätta ses, vore en helt annan sak om någon av oss inte hade velat fortsätta träffas men nu vill ju båda det å jag måste fara iväg:(

Har aldrig träffat någon som henne, hon är underbar på alla sätt å vis:) Det var mitt livs svåraste beslut att tacka ja till jobbet, det var verkligen tufft att göra det med tanke på att jag tycker om henne så mycke......

Ska bli bättre på att uppdatera här senare men just nu är det då så mycke med allt så ni får vänta med att läsa mer nån månad iaf:P

Anpassa hastigheten

Varför är det så svårt för vissa att sänka hastigheten och anpassa den efter väglaget och om det snöar?? Nå borde väl alla som har körkort även ha vett å hjärna att kunna räkna ut att det blir halt när det kommer nysnö på vägen. Har varit och jobbat några timmar en sväng nu på terminalen och när jag kom dit så var det en personbil som hade kört i diket samt en lastbil, snäll som man är så startar man trakorn å drar upp dom, men varför inte sänka farten lite så slipper man hamna i diket.

När jag kom hem nu så hade det skett en olycka där orsaken var att ena bilen hade kört för fort och inte fått stopp, men hur svårt kan de vara att börja bromsa i tid eller sänka farten?

Sen så blir jag sur på alla reklamer om att de är så säkert att köra fyrhjulsdrift samt på alla som tror det, visst är det säkert när man kör framåt och i kurvor eftersom alla hjulen driver men bromssträckan blir då inte nå kortare bara för att man har fyrhjulsdrift, varför kan inte folk förstå det att bromssträckan är densamma om man har fyrhjulsdrift eller tvåhjulsdrift....

Å till alla ni som inte vill köra fast, kör mercedes:D har ännu inte kört fast nå med min gamla betta:) de är nästan som att köra tåg, den går som på räls efter vägen:)