Vilsen

Nu har det snart gått en månad, jobbet går rätt bra och det är bra arbetskamrater.
Var hemma ihelgen och städade ut min lägenhet, var väldigt jobbigt att fara därifrån å veta att det var sista gången jag var där men som tur var hade jag en underbar tjej med mig som stöttade mig.

Helgen var väldigt mysig å härlig i Boden hos annelie, dock var det väldigt jobbigt att lämna henne igår å saknaden är stor. Känner mig väldigt tom å vilsen här. varför ska man träffa en underbar å fin tjej när man måste åka 100 mil bort för jobb? Vet inte riktigt vad jag ska skriva men saknar väldigt många saker med henne, men mest är det nog att få somna å vakna vid hennes sida å känna hennes närvaro, men även att veta att hon fanns där, bara 4 mil bort å jag kunde fara till henne när som helst.

Imorn fyller man år vilket inte alls känns nå roligt att behöva fira utan familj å vänner men framför allt utan henne. Tror inte så många förstår hur fruktansvärt jobbigt det var och är att lämna tryggheten, familj och vänner, å flytta 100 mil bort från en underbar tjej man tycker om väldigt mycke. Å sen när man inte vet hur länge man blir här, inte ha någon tid att sikta på. Varför ska livet vara såhär orättvist?